Behandlingsval vid prostatacancer utan spridning 

För de flesta män med en prostatacancer utan spridning finns minst två olika behandlingsalternativ, som var och en har sina fördelar och nackdelar. Många gånger väger mannens egna önskemål tungt. Vissa män uppskattar att kunna välja mellan olika alternativ, för andra kan det skapa osäkerhet och beslutsångest. I detta avsnitt ger vi en bakgrund till behandlingsvalet och några råd till dem som är i valet och kvalet.

Det är sällan bråttom

När man får beskedet att man har cancer är ofta den första reaktionen att vilja bli av med cancern så fort som möjligt. De flesta män med en prostatacancer utan spridning får samtidigt reda på att det finns flera olika behandlingsalternativ och att de dessutom själv måste medverka i beslutet. Detta kan lätt skapa stress. Det är då bra att veta att det sällan är bråttom att komma till behandling. Faktum är att de i själva verket har levt med sin cancer i många år, kanske till och med i årtionden. Med det perspektivet är det lätt att förstå att några veckor mer eller mindre inte spelar någon roll. För män med en så kallad lågriskcancer eller mellanriskcancer* står ofta valet i första hand mellan aktiv behandling eller enbart uppföljning. I denna situation är det lämpligt att vänta flera månader med beslutet. Inte ens för män med en högriskcancer är det mycket bråttom – om det finns olika behandlingsalternativ är det klokt att ägna åtminstone ett par veckor åt att fundera över dem

*Läs mer om Riskgrupper  i avsnittet Utredning och diagnos 

Delat ansvar

Det är en allmän princip i sjukvården att läkaren och patienten delar på ansvaret för behandlingsbeslutet. Läkarens och kontaktssjuksköterskans uppgift är att först förse patienten med så bra information som möjligt om alla rimliga behandlingsalternativ. Informationen måste omfatta såväl fördelar som nackdelar (till exempel biverkningar och komplikationsrisker) och anpassas till den aktuelle patientens situation och förutsättningar. Den som ger informationen måste också försäkra sig om att patienten har förstått den. För att nå målet ”en välinformerad patient” krävs både skriftlig information och upprepade muntliga diskussioner.

För män med prostatacancer finns det mycket skriftlig information om sjukdomen och dess behandling. Kontaktsjuksköterskan brukar dela ut en rejäl mängd skriftlig information i samband med diagnosbeskedet. Den nationella vårdprogramsgruppen har skrivit en patientinformation särskilt riktad till män med prostatacancer utan spridning. Om du inte redan har fått den, kan du läsa den på internet*: sök ”kunskapsbanken cancercentrum” och klicka vidare till Vårdprogram – Prostatacancer – Bilagor – Patientinformation: Tidigt upptäckt prostatacancer. Det finns även en särskilt utarbetad information om prostatacancer på nätet, som kontaktsjuksköterskan kan sammanställa så att den passar den aktuelle patientens situation (Min vårdplan). Mannen får tillgång till sin information via 1177.

*Relaterad information: Patientinformation: Tidigt upptäckt prostatacancer - RCC Kunskapsbanken (cancercentrum.se)

Behandla eller avvakta?

Många män med en nyupptäckt prostatacancer kommer aldrig att få några besvär av sin cancer under hela sin livstid, även om de inte får någon behandling (se länkar nedan*). Därför står det första valet ofta mellan aktiv behandling och enbart uppföljning – med möjlighet till behandling i ett senare skede, om det visar sig behövas. Ibland är detta val lätt: åldrade och sjukliga män med en liten lågriskcancer behöver absolut ingen behandling, medan män i yngre medelåldern med en högriskcancer lika uppenbart ska rekommenderas kirurgi eller strålbehandling. Men ofta är valet svårt, till exempel för i övrigt friska män med en liten mellanriskcancer: statistiskt sett kommer cancern hinna sprida sig bara hos en liten andel av männen om den lämnas utan behandling – men hos vem? Det vet vi inte. Många vill naturligtvis hellre få en behandling som inte behövs, än att drabbas av en spridd cancer som hade kunnat botas om de hade fått behandling i ett tidigare skede. Det är läkarens uppgift att göra en uppskattning av hur stor sannolikhet det är för att behandlingen kommer att förlänga livet, det vill säga en värdering av cancerns allvarlighet i förhållande till mannens förväntade kvarvarande livslängd.

I mångt och mycket handlar valet för många män om hur de värderar sin livskvalitet under de närmaste åren i förhållande till möjligheten att kunna bli riktigt gammal. En del värderar sin livskvalitet här och nu mycket högt, andra är beredda att stå ut med biverkningar för att öka sina chanser att leva riktigt länge. Inget är mer rätt än det andra – vi är alla olika.

*Läs mer:

"Många män har prostatacancer utan att någonsin veta om det" i avsnittet Varför drabbas så många män av prostatacancer?

"Att avvakta utan behandling - aktiv monitorering och exspektans" i avsnittet Prostatacancer utan spridning)

Strålbehandling eller operation?

De flesta män som opereras eller strålbehandlas för prostatacancer har inga symtom av sin cancer. Många upplever att det är svårt att acceptera att de ska behöva genomgå en behandling som kan ge bestående biverkningar, när de inte känner av sin cancer. De har kanske bara lämnat ett blodprov som visade sig vara förhöjt och som ledde till en utredning som påvisade en liten cancer i prostatan. Det kan i så fall vara extra svårt att behöva välja mellan operation och strålbehandling. ”Det är ju som att välja mellan pest och kolera”, säger en del.

För de flesta män med prostatacancer ger kirurgi och strålbehandling samma goda chans till bot och lika stor risk för måttliga och svåra biverkningar, men tillvägagångssätten är mycket olika och typen av biverkningar skiljer sig åt (se avsnitten Kirurgi: radikal prostatektomi och Strålbehandling av prostatacancer). Det är därför ofta riskerna för olika typer av biverkningar som avgör – och i vilken grad mannen kan acceptera dem.

Ibland finns det medicinska skäl att välja det ena eller det andra.
Exempel på sådana skäl är:

  • En kraftigt förstorad prostata som gör att mannen inte kan tömma blåsan ordentligt: Kirurgi är att föredra, eftersom man då även löser problemen med den förstorade prostatan. Att åtgärda dem efter strålbehandling är svårt.
  • En cancer som växer utanför prostatan eller ner mot slutmuskeln: Strålbehandling är förstahandsval, eftersom kirurgi ofta inte kan få bort all cancer utanför prostatan.
  • En hjärt- eller lungsjukdom som gör sövning riskabel: Strålbehandling är att föredra.
  • En aktiv inflammation i ändtarmen, fistlar i anslutning till ändtarmen, kronisk diarré eller svårighet att hålla tätt för gas och avföring: Kirurgi är att föredra, eftersom strålbehandling kan försämra tarmbesvären.
  • Låg ålder: Kirurgi kan vara att föredra, eftersom strålbehandling kan ge sena komplikationer och göra behandling av sjukdomar i ändtarm och urinblåsa svår, även så lång tid som 30 år efteråt. Risker i det tidsperspektivet är inte betydelsefulla för äldre män.
  • Stark önskan om att kunna behålla erektionsförmågan efter behandlingen: Strålbehandling, framför allt om den ges utan hormonbehandling, ger mindre påverkan på erektionen än en operation, om den inte kan genomföras med ”nervsparande teknik” (se bilden "en strålbehandlingsplan skräddarsys" i avsnittet Strålbehandling av prostatacancer). På längre sikt är dock skillnaden mellan strålbehandling och operation liten.

Listan skulle kunna göras längre, men eftersom det ofta finns individuella nyanser att ta hänsyn till, är det svårt att ge några allmängiltiga uttalanden om vilken behandling som är att föredra. Något som en del män med prostatacancer får höra är att ”Det är bättre med kirurgi än med strålbehandling, eftersom man kan ge strålbehandling vid återfall efter en operation, men inte operera vid återfall efter strålbehandling”. Detta är inget giltigt argument, dels för att många av dem som behöver kompletterande strålbehandling efter en operation hade klarat sig bättre med enbart strålbehandling som kanske hade fått bort all cancer så att de hade sluppit biverkningar av ”dubbel behandling”, dels för att det faktiskt finns möjlighet att ge botande lokalbehandling vid återfall efter strålbehandling.

En annan faktor som kan väga in är var operationen ska genomföras, om mannen beslutar sig för en sådan. Kirurgi är ett hantverk, och som för andra hantverk påverkas resultatet av såväl talang som av erfarenhet. Prostatacancerkirurgi är inget undantag. Det kan därför vara klokt att förhöra sig om hur många operationer som utförs vid de sjukhus som finns i regionen och vilka resultat de har. Det nationella prostatacancerregistret redovisar öppet hur många prostatacanceroperationer som utförs vid de olika sjukhusen, och hur många kirurger som ”delar på” operationerna. Du hittar uppgifterna på npcr.se/ratten.

Även strålbehandling är högspecialiserad eftersom den kräver avancerad utrustning och hög teknisk och strålfysisk kompetens. Strålbehandling mot prostatacancer utförs vid 18 kliniker i Sverige. Yttre strålbehandling ges vid alla dessa medan inre strålbehandling, så kallad brakyterapi, enbart ges vid universitetssjukhus. Vid varje enhet är det onkologer specialiserade på strålbehandling som tillsammans med strålsjuksköterskor och strålfysiker planerar och utför strålbehandlingen. Arbetet styrs av gemensamma internationella regler för hur en strålbehandling för prostatacancer ska planeras och genomföras. De flesta tumörer kan behandlas lika bra med enbart yttre strålbehandling som med brakyterapi eftersom modern strålbehandlingsteknik gör att man kan ge högre doser till de områden i prostata där cancern finns.

Läs mer om Strålbehandling av prostatacancer.

Du hittar uppgifter om hur många strålbehandlingar som utförs vid de olika sjukhusen och vilka tekniker som används på npcr.se/ratten.

För många män finns det inga särskilda faktorer som talar för det ena eller det andra hållet. Då är det svårt för läkaren att ge något råd; det blir upp till mannen själv att bestämma utifrån sina egna preferenser. Det kan handla om att absolut vilja undvika urinläckage (strålbehandling att föredra) eller tarmbesvär (kirurgi att föredra). Det kan ta tid att värdera vad som är viktigast för en själv; då är det bra att veta att det sällan är bråttom (se ovan) och att ta hjälp och stöd av läkare, sjuksköterskor och patientförening (se nedan).

Multidisciplinär konferens (MDK)

För vissa patienter med prostatacancer diskuteras utredning och behandling vid en så kallad multidisciplinär konferens (MDK). Vid MDK medverkar urolog, onkolog, kontaktsjuksköterska och ofta en röntgenläkare och en patolog (patologer är de som bedömer det mikroskopiska utseendet av cancern). Inför MDK utfärdar patientansvarig läkare en anmälan som sammanfattar sjukhistoria, eventuella andra sjukdomar, resultat av aktuella undersökningar och patientens önskemål. Efter diskussion lämnas en gemensam rekommendation. Rekommendationen är endast ett råd – det slutgiltiga behandlingsbeslutet fattas alltid av läkaren i samråd med patienten.

Mötena med sjukvården

Kontaktsjuksköterskan ansvarar, tillsammans med den behandlande läkaren, för att patienten får muntlig och skriftlig information om planerad behandling och om de biverkningar som behandlingen kan medföra. Om botande behandling är lämplig bör mannen få möjlighet att diskutera behandlingen både med en prostatacancerkirurg (urolog) och en onkolog. De flesta som står inför val av cancerbehandling har massor med frågor. Det kan vara svårt att komma ihåg dem alla när man är på ett kort läkarbesök. Det kan därför vara klokt att skriva ner frågorna på en lista som man kan ta med sig till läkarbesöket.

Alla som står inför val av cancerbehandling har rätt till en andra medicinsk bedömning, en ”second opinion”. Det innebär att man kan be den ansvarige läkaren att skriva en remiss till ett annat sjukhus och bifoga journalkopior och undersökningsresultat. Detta är inget ovanligt och medför inte att den förste läkaren känner sig underkänd. Ett alternativ till en andra medicinsk bedömning är en diskussion vid en multidisciplinär konferens (MDK). En fördel med en MDK är att många specialister diskuterar gemensamt; en nackdel är att patienten inte själv är med och kan ställa frågor.

Patienter som ska genomgå botande behandling med strålbehandling eller kirurgi bör fylla i ett elektroniskt formulär om symtom och sitt allmänna tillstånd. Informationen kan påverka vilken behandling som rekommenderas. Efter behandlingen följer man upp biverkningar med samma typ av formulär. Svaren ger underlag för att skapa en rehabiliteringsplan. Informationen används också för att utvärdera behandlingens kvalitet.

Läs mer om Patientinformation på NPCR https://npcr.se/eprom/patientinformation.

Patienten kan själv se och följa hur symtomen har utvecklats över tid genom att använda den individuella patientöversikten för prostatacancer (IPÖ).

Läsa mer i avsnittet Hur vet vi om prostatacancersjukvården är bra?

Ta råd med en nypa salt

Vänner, arbetskamrater och andra bekanta ger ofta välmenande råd. Det ska man vara tacksam för, men man måste komma ihåg att de inte känner till alla detaljer om cancersjukdomen. Vad som varit rätt behandling för den ene kanske inte är rätt för den andre. Detsamma gäller råd på sociala medier och privata internetsidor. Det finns dessutom en hel del företag som vill tjäna pengar på att sälja olika typer av behandlingar. Det är alltid klokt att diskutera de råd man får med den ansvarige läkaren.

Exempel på frågor att ställa till sin läkare eller sjuksköterska

  • Behöver jag någon behandling nu?
  • Vad är målet med min behandling?
  • Är både strålbehandling och operation lämpliga för mig?
  • Vilken typ av strålbehandling rekommenderar du och varför?
  • Hur bra resultat av prostatacanceroperationer har ni?
  • Rekommenderas någon tilläggsbehandling?Hur kommer behandlingen att påverka mitt sexliv?
  • Hur stor är risken att jag drabbas av urinläckage eller täta urinträngningar?
  • Vilka övriga biverkningar kan jag få av behandlingen och hur länge varar de?
  • Hur ska jag följas upp?
  • Hur lång tid tar det innan vi vet om behandlingen fungerar?
  • Vad händer om behandlingen inte fungerar? Finns det andra
    behandlingar som är aktuella?
  • Vem ska jag ha kontakt med under behandlingen och vem hör
    jag av mig till om jag har frågor?
  • Finns det några forskningsstudier jag kan delta i?

Vad kan patientföreningen hjälpa till med?

Det finns patientföreningar för män med prostatacancer i alla Sveriges regioner. De kan ge allmän information och förmedla kontakt med personer med egen erfarenhet av de olika behandlingar som finns för prostatacancer. De flesta ger även stöd till dem som är anhöriga till en man med prostatacancer. Kontaktuppgifter till närmaste patientförening hittar du på prostatacancerforbundet.se samt på urologi- och onkologimottagningar. Länkar till patientföreningar finns även under "Verktyg - patientföreningar" i menyn.

Relaterad läsning

Behandlingsval vid prostatacancer utan spridning 
Strålbehandling av prostatacancer
Kirurgi: radikal prostatektomi
Exspektans
Aktiv monitorering
Prostatacancer utan spridning

Ställ frågor till vår chatt

Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor. 

Bra att veta om testning

Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.

Anhöriginfo

Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.

Om prostatacancer.se

Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.

Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.