Prostatacancer utan spridning kan botas med antingen strålbehandling eller kirurgi. För de allra flesta är strålbehandling och kirurgi likvärdiga när det gäller chansen för bot. Numera är det lika många män som strålbehandlas som opereras i botande syfte för sin prostatacancer i Sverige. Här kan du läsa om hur strålbehandling går till och vilka följder den kan ha.
Filmen är framtagen av Capio S:t Görans Sjukhus med stöd av Regionalt Cancercentrum och beskriver allmänt hur strålbehandling används för att behandla prostatacancer. Artiklarna som följer är från boken - Bra att veta om prostatacancer
Strålbehandling, eller radioterapi, ges för att döda cancerceller och för att förhindra att de ska växa och bli fler. Vid strålbehandling används samma slags strålning som röntgenstrålning men med mycket högre energiinnehåll. När strålningen träffar tumörcellerna i prostatan skadas arvsmassan. Eftersom cancerceller, till skillnad från normala friska celler, är dåliga på att reparera skador i arvsmassan, kan de inte dela sig och bli fler. I stället leder skadorna till att cancercellerna dör. För att kunna ge en hög stråldos till cancercellerna i prostata samtidigt som de normala cellerna i omgivande urinblåsa och tarm ska få tid att reparera och läka mellan behandlingstillfällena så delas strålbehandlingen upp och ges i mindre stråldoser. Strålbehandlingen ges varje eller varannan dag under 2,5 till 8 veckor. Strålningen riktas mot hela prostatan och ges från olika vinklar så att strålningen koncentreras till tumörområdet och den friska omgivande vävnaden skonas i så stor utsträckning som möjligt. Om det finns misstanke på att cancern växer utanför prostata omfattar strålningen även detta område. Ibland bestrålas även lymfknutor i bäckenet. Stråldos anges i enheten Gray (Gy).
Om cancern är av den mer allvarliga typen ger man hormonbehandling i form av injektioner och tabletter före, under och efter strålbehandlingen. Hormonbehandlingen krymper prostatan och gör cancercellerna mer strålkänsliga. Effekten av strålbehandling på cancercellerna kommer olika snabbt och pågår under lång tid (månader till år) efter att själva strålbehandlingen har avslutats.
Yttre eller inre strålbehandling.
Strålkällan är placerad utanför kroppen i en strålapparat (linjäraccelerator). Linjäracceleratorn kan snurra runt britsen eller stå stilla och stråla från olika riktningar. Därmed kan strålningen vinklas från olika håll och koncentrera strålningen till tumörområdet samtidigt som omgivande normal vävnad skonas. Yttre strålbehandling är den vanligaste formen av strålbehandling och används vid cancer som är begränsad till prostata eller som vuxit ut i omgivningen, vid återfall efter kirurgi, samt om cancern spridit sig till lymfknutor i bäckenet eller till några få ställen i skelettet.
Läs om Yttre strålbehandling vid metastaser.
Inre strålbehandling - brakyterapi – efter grekiskans ”brachy” som betyder kort, dvs att det är kort avstånd mellan cancern som ska behandlas och strålkällan. Strålkällan är placerad inne i prostatan. Brakyterapi används oftast i kombination med yttre strålbehandling vid prostatacancer av mer allvarlig typ eller om den vuxit genom prostatakapseln.
Strålbehandling är ett precisionsarbete på millimetern och anpassas efter individens förutsättningar och sjukdomsbild och kräver därför noggranna förberedelser. Strålförberedelserna börjar med att en onkolog eller urolog med hjälp av ultraljud via ändtarmen lägger in markörer i prostata i form av små guldkorn eller guldankare som syns lätt på röntgen. På så vis kan prostatan lätt lokaliseras under strålbehandlingen så att den kan ges på ett träffsäkert sätt. Inläggningen av guldkornen är mindre smärtsam än vävnadsprovtagning av prostata. Om man tar blodförtunnande läkemedel kan dosen tillfälligt behöva ändras. På vissa universitetssjukhus pågår en försöksverksamhet med injektion av en sorts gelé mellan prostata och ändtarm (”rektal spacer”) för att minska risken för tarmbiverkningar genom att tillfälligt öka avståndet mellan prostata och ändtarm. Injektionen ges i samband med guldmarkörinläggningen.
Någon vecka efter markörinläggningen görs en datortomografi och ofta en magnetkameraundersökning för att exakt kartlägga prostatans läge, storlek och form. Undersökningarna tar cirka 20 minuter vardera. Vid undersökningarna tuschmarkeras eller tatueras små prickar in på huden som sedan används för att försäkra sig om att patienten ligger på exakt samma sätt vid varje strålbehandlingstillfälle. Strålläkaren använder bilderna för att tillsammans med sjuksköterska och strålfysiker skapa en individuell strålplan. Målet är att ge så hög stråldos som möjligt till cancercellerna i prostata men samtidigt skydda omgivande normal vävnad så mycket som möjligt för att minska risken för biverkningar. Det finns strikta internationella och nationella regler för hur en strålplanering bör utformas.
De flesta kan fortsätta leva som vanligt under strålbehandlingen eftersom man, med få undantag, inte behöver läggas in på sjukhus. Om restiden till strålavdelningen är lång finns ofta patienthotell som man kan bo på under behandlingsperioderna.
Yttre strålbehandling kan ges med olika schema, bland annat beroende på cancers växtsätt och storlek, samt risken för att den har spridit sig. Behandlingen ges varje eller varannan vardag under 2,5 till 8 veckor. Varje besök tar omkring 15 minuter. Behandlingen är helt smärtfri. Det finns ingen strålning kvar i kroppen efter behandlingen.
Under strålbehandlingen ligger man helt stilla på en brits med ett benstöd under knäna ungefär som vid en röntgenundersökning. Tuschmarkeringar/tatueringarna används för att försäkra sig om att man ligger på samma sätt vid varje strålbehandlingstillfälle. Ofta tas dagliga röntgenbilder så att lägesjusteringar kan göras om prostatan rört på sig sedan föregående behandlingstillfälle.
Strålningen kommer ifrån en strålapparat som kallas linjäraccelerator. Den styrs med hög precision (se bild "Yttre (extern) strålbehandling" här ovan). Linjäracceleratorn kan snurra runt britsen eller stå stilla och stråla från olika riktningar. Vissa strålapparater kan känna av var guldkornen i prostata befinner sig och strålar enbart när de ligger i exakt rätt position. Själva strålbehandlingen pågår under ett par minuter och varken känns eller syns men man kan höra ett surrande ljud från strålapparaten.
Om du är intresserad, kan du se en film om hur extern strålbehandling går till
på https://www.youtube.com/watch?v=B_kqv7eFwp4.
Brakyterapi eller inre strålbehandling innebär att strålbehandlingen ges med strålkällan placerad inuti prostatan. Brakyterapi kombineras oftast, men inte alltid, med yttre strålbehandling och hormonbehandling. Om yttre strålbehandling planeras ges den varje vardag under 2,5 till 5 veckor följt av en eller två inre behandlingar som brukar ges med en till två veckors mellanrum. Kombinationen används oftast vid cancer av mer allvarlig typ. Den inre strålbehandlingen genomförs i ryggbedövning eller sövning genom att ihåliga nålar förs in i prostata via huden bakom pungen (se bild "Inre strålbehandling" här ovan). Därefter förs strålkällan (radioaktivt iridium) in i var och en av nålarna på en förutbestämd och exakt position och avger strålning. När strålningen har avgetts dras nålarna ut. Hela proceduren tar cirka 2–3 timmar. Efter ingreppet har man en urinkateter under ett dygn. Ofta kan man gå hem samma dag.
Inre strålbehandling kan också ges genom att små radioaktiva jodkorn placeras permanent i prostata. Tidigare användes det framför allt för behandling av beskedligare typer av prostatacancer. Behandlingen ges inte i Sverige i dag.
Vid prostatacancer av mer allvarlig typ ges ofta strålbehandlingen i kombination med hormonbehandling. Den kan ges före, under och ibland efter strålbehandling under ett halvt till tre år. Hormonbehandlingen minskar effekten och nivåerna av manligt könshormon (testosteron) vilket krymper prostatan och gör tumörcellerna mer strålkänsliga. Behandlingen påbörjas ofta i samband med läkarbesöket då beslut om strålbehandling fattas.
Hormonbehandlingen kan ges på olika sätt. Läkaren kommer att berätta i detalj hur den ska tas. Det vanligaste är att man får en tablett (Bikalutamid 150 mg) dagligen följt av en injektion (GnRH-analog) en vecka efter första tabletten. Om hormonbehandlingen ska fortsätta efter avslutad strålbehandling kan man antingen välja att ge injektionen vid flera tillfällen med tre eller sex månaders mellanrum eller enbart ge tablettbehandling med bikalutamid. Bikalutamid ger ofta färre biverkningar än injektionerna. Hormonbehandlingen ges upp till tre år efter strålbehandlingen. Vid vissa typer av prostatacancer med hög risk för spridning eller när den redan har spridit sig till lymfknutor i bäckenet lägger man till ytterligare en hormontablett i form av abirateron och kortison (prednisolon) under två år.
Även om de flesta män är fysiskt välmående upplever många en ökad trötthet den första tiden efter avslutad strålbehandling. Tröttheten, så kallad fatigue, är vanlig vid alla former av cancerbehandling och beror ofta på den oro som naturligt uppstår i samband med diagnosbesked och behandling. Eventuell hormonbehandling bidrar också. Tröttheten är svår att vila bort men brukar försvinna helt efter några månader. Fysisk aktivitet kan lindra besvären. Under och efter strålbehandlingen kan man anstränga kroppen och motionera precis så mycket som man orkar. De som arbetar är ibland sjukskrivna några veckor men många återgår i arbete en kort tid efter att strålbehandlingen är avslutad.
Mot slutet och den första tiden efter strålbehandlingen är det vanligt att slemhinnan i urinblåsan och tarmen blir irriterad. Det kan leda till att man känner sig mer kissnödig och att man behöver kissa oftare. Vissa får mer gaser och slem från tarmen, lösare avföring och att det blir mer bråttom till toaletten. I enstaka fall kan det komma lite blod från ändtarmen, eftersom blodkärlen i ändtarmen kan bli sköra av strålningen. Slemhinnan i urinblåsa och tarm brukar återhämta sig gradvis men det kan ta några månader. Patienter som fått brakyterapi kan känna av en ömhet i området bakom pungen någon månad eller två, vilket kan göra det svårt att cykla. Smärtan brukar försvinna helt.
Hormonbehandling med injektioner kan ge övergående besvär med svettningar och värmevallningar och minska sexlusten. En del upplever att humöret påverkas. Besvären försvinner några månader efter hormonbehandlingen avslutats. Hormonbehandling med tabletter ger sällan sådana biverkningar. De ger däremot ofta ömhet i brösten. För att motverka förstoring av brösten ges en dos strålning mot brösten. Abirateron- och kortisonbehandling kan på sikt ge benskörhet som kan motverkas genom behandling som stärker skelettet.
man drabbas av besvär från området runt prostatan, i synnerhet från urinblåsa och tarm.
Behovet av att kissa oftare brukar upphöra efter några månader. Risken för långvariga urinvägsbesvär är större om man redan innan strålbehandlingen hade svårt att tömma blåsan eller om man är rökare. Strålbehandlingen kan ibland göra urinblåsans vägg mindre eftergivlig, vilket gör att blåsan inte rymmer så mycket urin. Det i sin tur kan leda till att man snabbt blir kissnödig och ofta måste gå på toaletten. Enstaka patienter kan lång tid efter strålbehandling utveckla en förträngning i urinröret. Hos ett fåtal kan tarmbesvären kvarstå eller återkomma flera månader eller år efter strålbehandlingen. Strålningen kan ibland göra att det bildas ytliga blodkärl i slemhinnan i urinblåsa och tarm som lätt kan börja blöda. Om man ser blod i urinen eller avföringen ska man kontakta sin mottagning för utredning.
Strålbehandling för prostatacancer kan påverka sexlivet, mer eller mindre. Volymen sädesvätska minskar vilket påverkar möjlighet att befrukta en kvinna genom samlag. Känslan av orgasmen finns kvar, men den kan vara något förändrad. Strålbehandling utan samtidig hormonbehandling ger sällan omedelbar försämring av förmågan att få stånd men efter några år behöver omkring hälften använda läkemedel för att få god erektion. Om även hormonbehandling ges försvinner sexlusten och därmed förmågan att få stånd upp till ett år efter avslutad hormonbehandling. Graden av återhämtning beror på hur god erektionen var före strålbehandlingen.
Det första återbesöket hos läkare brukar ske 3–6 månader efter avslutad strålbehandling. Inför besöket tar man ett PSA-prov och erbjuds fylla i en enkät om symtom, biverkningar och livskvalitet. Uppföljningen kommer därefter ske med cirka 6–12 månaders intervall beroende på resultat samt eventuella biverkningar. Alla som fått strålbehandling följs upp med regelbundna PSA-prov under många år, ibland livslångt.
PSA-provet är ett bra sätt att kontrollera effekten av strålbehandlingen. Strålbehandlingens effekt på tumörcellerna i prostata pågår månader–år efter avslutad strålbehandling och det tar därför tid innan PSA-värdet sjunker. Hur snabbt och hur lågt PSA sjunker beror på om man har fått hormonbehandling eller inte. Om man fått hormonbehandling sjunker PSA ofta till noll men kan stiga något efter att hormonbehandlingen avslutats. Om man enbart fått strålbehandling tar det ofta ett till två år innan PSA når sitt lägsta värde. Det är ovanligt att PSA-värdet sjunker till noll eftersom de normala prostatacellerna kan producera lite PSA. Det är till och med så att PSA-värdet i vissa fall kan stiga för att sedan sjunka igen. Det kallas ”PSA-bounce” eller ”hoppande” PSA. Det är helt normalt och inte ett tecken på att cancern har kommit tillbaka. ”PSA-bounce” kan ske upp till tre år efter avlutad strålbehandling.
Ett återfall (recidiv) av prostatacancer innebär att cancern finns kvar trots att botande strålbehandling givits. Det beror på att man inte lyckats få bort all cancer. För de flesta män är prostatacancern långsamväxande även om ett återfall konstateras.
Det första tecknet på ett återfall efter strålbehandling är oftast att PSA-värdet stiger. Ett enskilt stigande värde är inte tillräckligt för att det ska kallas ett återfall. Om PSA-värdet stiger över 2 mikrogram per liter så kan det vara ett tecken på att prostatacancern har kommit tillbaka. Det är ovanligt att man får andra tecken eller symtom än stigande PSA-värde som första tecken på återfall. Eventuella urinvägs- eller tarmbesvär är oftast biverkningar efter behandling och inte tecken på återfall.
Även om det bara finns några millimeterstora härdar av prostatacancerceller kommer PSA-värdet att stiga med några tiondelar. Det innebär att PSA-värdet brukar stiga långt innan man kan se återfallet med någon form av bildundersökning.
Den vanligaste behandlingen vid ett återfall är hormonbehandling med bikalutamid-tabletter. Den är oftast mycket effektiv och sänker PSA-värdet till en låg nivå under många år. Tidpunkt för insättning av bikalutamid styrs av hur högt PSA-värdet är, hur snabbt det stiger och om cancern spridit sig. Om cancern spridit sig till andra platser i kroppen överväger man hormonbehandling med injektioner med tillägg av cytostatika eller någon av de nya hormonbehandlingarna (se kapitlet om prostatacancer med spridning).
Vid återfall efter strålbehandling kan man för väl utvalda patienter överväga kirurgi eller annan lokal behandling, som till exempel brakyterapi eller frysbehandling (”kryoterapi”). Ytterligare lokal behandling ger dock hög risk för biverkningar samtidigt som chansen till bot sannolikt är låg.
Läs vidare:
Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor.
Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.
Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.
Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.
Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.
Prostatacancerförbundets kansli svarar för förbundets administration, gåvohantering, utveckling och marknadsföring. Observera att vi inte kan ge medicinsk rådgivning men hänvisar er gärna vidare.
Telefon: 08-655 44 30
E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
Webb: prostatacancerforbundet.se
Övrig information:
Kansliet är öppet måndag–fredag,
telefontid 09.00–12.00 och 13.00–16.00.
