Det pågår ständigt forskning och utveckling inom prostatacancersjukvården för att förbättra diagnosmetoder, behandlingar och vården som helhet. Förståelse för sjukdomens biologi ökar och nya behandlingsmetoder, läkemedel och terapier utvecklas kontinuerligt. Det kan innebära att det kommer finnas mer skräddarsydda behandlingsalternativ baserat på individuella patienters behov och egenskaper i framtiden.
Det bästa vore förstås om vi kunde förhindra att prostatacancer uppkommer, det man kallar prevention. Men eftersom vi inte vet orsakerna till att män drabbas av prostatacancer är det svårt att i dagsläget ens planera forskning om hur man skulle kunna förebygga prostatacancer. Det pågår förberedande forskning om vaccin mot prostatacancer, men även om den skulle visa sig vara framgångsrik kommer det att dröja flera årtionden innan den manliga befolkningen erbjuds vaccin mot prostatacancer.
Samtidigt vet vi att vår västerländska livsstil på något vis hänger samman med uppkomsten av prostatacancer. Vi känner också till att denna livsstil ökar risken för många andra sjukdomar, som diabetes, hjärtinfarkt och stroke (slaganfall). Även om vi inte vet att en hälsosam livsstil minskar risken för just prostatacancer, vet vi att vi lever längre och friskare om vi rör mycket på oss, äter nyttigt, dricker måttligt med alkohol och undviker att röka. Det finns alltså all anledning att fundera på vilka levnadsvanor vi kan ändra för att hålla oss friska och leva längre!
Dagens prostatacancersjukvård är oftast fragmenterad. Många patienter och närstående slussas fram och tillbaka mellan urologimottagning, onkologimottagning, strålbehandlingsmottagning, cytostatikamottagning, fysioterapeutmottagning, sexologmottagning, uroterapeutmottagning, kuratorsenhet och vårdavdelning. Visst vore det bättre om de i stället kunde gå till en och samma enhet och där träffa alla de olika yrkesgrupperna? Om de kunde behålla samma kontaktsjuksköterska oberoende om en urologläkare eller en onkologläkare för stunden har huvudansvaret för behandlingen? Om kontaktsjuksköterskan kom till vårdavdelningen och förberedde patienten för hemgång efter operationen eller stöttade honom under vård för svåra symtom? Vid några svenska sjukhus har man börjat skapa så kallade prostatacancercentrum med en vision om att kunna erbjuda ett sammanhängande omhändertagande i gemensamma lokaler för de olika inblandade yrkesgrupperna. Vi hoppas att dessa initiativ utvecklas och sprider sig som ringar på vattnet!
Forskningen är intensiv för att få fram bättre diagnosmetoder för prostatacancer och för cancer i allmänhet. Lovande resultat har bland annat redovisats för olika blodprov och urinprov som kan komplettera PSA-provet för dem som har måttligt höga värden. Det pågår också forskning om blodprov som kan upptäcka ett stort antal cancerformer i tidigt skede genom att identifiera mycket små mängder av cancerspecifika ämnen i blodet.
Andra lovande spår är utvecklingen av datorprogram med artificiell intelligens som kan tolka magnetkamerabilder och vävnadsprover från prostatan. Sådana program skulle både kunna spara resurser och förbättra precisionen i bedömningarna.
Alla dessa olika forskningsspår går snabbt framåt och vi kan förvänta oss att en del av resultaten kan användas i sjukvården redan inom en femårsperiod, medan det kanske dröjer fem till tio år för en del andra att omsättas till användbara diagnostiska metoder.
Socialstyrelsen bedömde år 2018 att det inte fanns förutsättningar för ett nationellt screeningprogram för prostatacancer. Redan året efter publicerades avgörande forskningsresultat om magnetkamera för diagnostik av prostatacancer. Det är ingen tvekan om att diagnostik som baseras på magnetkamera och riktade vävnadsprov leder till mindre problem med överdiagnostik än den modell för diagnostik som värderades i Socialstyrelsens utredning. De senaste åren har det även kommit forskningsresultat om kompletterande blodprov som ytterligare förbättrar diagnostiken. Men för att det ska vara motiverat med en ny utredning om allmän screening måste Socialstyrelsen inte bara veta att överdiagnostiken minskar, de måste också veta med hur mycket – och det vet vi inte än.
Dessbättre kommer mer resultat från forskning om screening med moderna diagnostiska metoder under de närmaste åren. Resultaten kan ligga till grund för beräkningar av hur mycket överdiagnostiken skulle minska jämfört med äldre diagnosmetoder. Det är fullt rimligt att tro att forskningsresultaten får Socialstyrelsen att påbörja en ny utredning om screening för prostatacancer någon gång inom några få år. Om utredningen då leder fram till en rekommendation om ett nationellt screeningprogram kommer det naturligtvis att dröja flera år innan det har införts fullt ut i alla regioner. De nu pågående regionala projekten med organiserad prostatacancertestning kommer att vara oerhört värdefulla och underlätta införandet av ett framtida nationellt screeningprogram.
Gleasonsumman säger mycket om hur farlig en prostatacancer är, men vi behöver ännu bättre verktyg för att veta vilka män som behöver behandling och hur mycket behandling de behöver. Vad som skulle behövas är framför allt en uppdelning av den stora gruppen av prostatacancer med Gleasongrad 4, det vill säga Gleasonsumma 3+4=7, 4+3=7 och 4+4=8. Det vore också bra om vi bättre kunde förutsäga vilka cancrar med Gleasonsumma 3+3=6 som kommer att försämras under de närmaste åren.
Även på detta område pågår mycket forskning. Ett spår är att dela upp cancer med Gleasongrad 4 i undergrupper beroende på det mikroskopiska utseendet. Ett annat är att se på de genetiska förändringarna i cancercellerna. Ett tredje är att se vilka proteiner som cancercellerna tillverkar. Ett problem med denna forskning är att man behöver följa utvecklingen av en liten prostatacancer under lång tid för att veta om den blir farlig eller inte. Riktigt stora framsteg på detta område ligger troligen åtminstone tio år framåt i tiden.
Många män med en nyupptäckt liten prostatacancer undrar om man verkligen måste operera eller strålbehandla hela prostatan. Det är en befogad fråga. De senaste femton åren har det kommit allt fler olika typer av behandlingar som kan riktas enbart mot den del av prostatan där det finns en cancer. Att endast behandla en del av prostatan kallas fokal behandling. Exempel på metoder för fokal behandling är högintensivt fokuserat ultraljud (HIFU), irreversibel elektroporation (IRE), kryoterapi (frysbehandling), brakyterapi (inre strålbehandling), fotodynamisk behandling, laserinducerad inre värmebehandling och radiofrekvensablation.
Vinsten med fokal behandling är att risken för allvarliga biverkningar är mindre. Ett problem är att män med en nydiagnostiserad prostatacancer oftast har flera små cancerhärdar i olika delar av prostatan. Magnetkamera och vävnadsprov missar ofta några av dem och det innebär att de inte omfattas av den fokala behandlingen. Å andra sidan kanske inte alla små tumörer måste behandlas, eftersom de flesta tillväxer mycket långsamt. Men det är helt klart att det endast är en mindre andel av alla prostatatumörer som lämpar sig för fokal behandling.
Ett annat problem är att man behöver följa upp effekten av fokal behandling under mycket lång tid innan man vet om den verkligen är effektiv. Helst skulle man göra en direkt jämförelse med operation eller strålbehandling (en randomiserad klinisk studie). Ett tredje problem är osäkerhet om hur uppföljningen ska gå till efter fokal behandling. Eftersom den största delen av prostatan inte har behandlats har mannen fortfarande ett ganska högt PSA-värde efter fokal behandling. Detta gör att PSA inte är en lika känslig markör för återfall som efter operation och strålbehandling. Det är också oklart hur återfall efter fokal behandling ser ut på magnetkamerabilder.
Det pågår mycket forskning om fokal behandling, även i Sverige (om IRE och HIFU), men det lär dröja åtminstone fem till tio år innan vi tryggt kan rekommendera fokal behandling till män med en prostatacancer som behöver en effektiv behandling.
Ökad kunskap om strålbehandlingens effekter på cancerceller och snabb teknikutveckling under det senaste decenniet har inneburit att strålbehandling mot prostatacancer i dag kan ges mer träffsäkert under kortare behandlingstid med likvärdig botande effekt och med mindre risk för biverkningar. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Redan i dag är strålbehandling ett precisionsarbete på millimetern och flera studier pågår som undersöker hur man med olika tekniker, bland annat magnetkamera och PSMA-PET/DT-undersökningar, kan avbilda prostatacancern till och med i realtid för att kunna ge stråldosen ännu mer precist och kanske bara mot de områden som är drabbade av cancer, det vill säga inte mot hela prostatan som i dag.
Datakapacitet och artificiell intelligens (AI) har enorm potential i denna utveckling liksom för att effektivisera och förbättra strålförberedelser genom bättre strålplaner. AI ökar också förutsättningarna för att kunna ge strålbehandlingen vid ännu färre tillfällen än i dag och därmed förkorta behandlingstiderna.
För prostatacancer med hög risk för spridning pågår flera studier som undersöker om tillägg av olika typer av hormonbehandling och andra läkemedel ytterligare kan förbättra behandlingseffekter och botbarhet. Parallellt med detta arbete pågår intensiv forskning som undersöker om en kartläggning av förändringar i arvsmassan kan användas för att försöka hitta de tumörer som behöver tilläggsbehandling till strålbehandlingen för att botas och i vilka fall man kan avstå.
Ett annat viktigt forskningsområde är tekniker som kan förutse strålkänslighet hos patienten för att på förhand veta vilka som har ökad risk att utveckla strålbiverkningar och hur de kan motverkas och behandlas. Inom de närmaste åren kommer resultat från studier som visar om patienter med begränsad spridning av sin prostatacancer har nytta av att få strålbehandling inte bara mot själva prostatakörteln, utan även mot metastaserna i sig. Sammantaget går utvecklingen snabbt framåt.
Målet med framtidens prostatacancerbehandling är att i större utsträckning än i dag kunna skräddarsy behandlingen för varje enskild patient för maximal bromsande effekt med minimala biverkningar. Senare års forskning har visat att det kommer krävas ökad kunskap inte bara om cancercellernas egenskaper utan även om deras omgivning.
Stödjevävnaden runt cancercellen innehåller blodkärl, bindvävsceller och immunceller som alla påverkar cancercellernas tillväxt och spridning. Ökad kunskap om stödjevävnaden ger nya angreppspunkter för behandling av cancer.
Även om immunterapi i dag inte är en effektiv behandling för prostatacancer kommer den intensiva forskning som pågår inom området sannolikt leda till nya behandlingsstrategier i framtiden. Att svälta ut tumörcellerna genom behandling som stryper tumörens kärlförsörjning och därmed förhindrar att syre och näring når tumörcellerna är ett annat forskningsområde.
Senare års studier av arvsmassan i modertumören i prostata och metastaser har visat att olika patienters tumörer skiljer sig mycket åt men också att cancercellernas arvsmassa förändras över tid hos en och samma patient. En kartläggning av förändringar i arvsmassan (mutationer) genom så kallade genetiska paneler som nu införs brett för olika cancerformer kommer sannolikt leda till nya riktade behandlingar och markörer som kan förutse svar på behandling i framtiden. Ett sådant exempel är analyser av mutationer i generna BRCA-1 och BRCA-2 som nu har visat sig kunna förutse om behandling med PARP-hämmare kommer att kunna bromsa förloppet av prostatacancer.
Forskningen om nya målriktade inre strålbehandlingar går snabbt framåt. För att skona normala celler och samtidigt göra behandlingen ännu mer målriktad är ett viktigt mål att hitta faktorer som bara finns i cancercellerna som man kan rikta behandlingen mot. Ett exempel på detta är att använda antikroppar som binder till prostataspecifikt membranantigen (PSMA) på ytan av prostatacancerceller vid behandling med lutetium-617. Dessa faktorer kommer sannolikt samtidigt kunna användas för att skapa ännu känsligare metoder för att upptäcka spridning av prostatacancern. Samtidigt pågår ett intensivt arbete med att hitta nya isotoper som på ett gynnsamt sätt kan ge en hög stråldos till tumörcellerna och mindre till omgivande normal vävnad och som är lätta att tillverka.
Sammantaget går utvecklingen snabbt framåt. Kanske kommer vi en dag att kunna bota en del av männen som drabbas av spridd prostatacancer.
Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor.
Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.
Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.
Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.
Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.
Prostatacancerförbundets kansli svarar för förbundets administration, gåvohantering, utveckling och marknadsföring. Observera att vi inte kan ge medicinsk rådgivning men hänvisar er gärna vidare.
Telefon: 08-655 44 30
E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
Webb: prostatacancerforbundet.se
Övrig information:
Kansliet är öppet måndag–fredag,
telefontid 09.00–12.00 och 13.00–16.00.
