Vad innebär det att reagera normalt? Vilka krisreaktioner är typiska och när finns risk för depression? Vårdens team kan ställa upp för det individuella behovet.
Cancer innebär för de flesta en fysisk, psykisk och social påfrestning. Det är helt normalt och friskt med känslomässiga reaktioner i varierande grad genom sjukdoms- och behandlingsförloppet. Men för vissa kan stressen bli så ihållande att den försämrar möjligheten att hantera sjukdomens fysiska symtom och behandling. För att minska risken för att dessa perioder blir djupa och långvariga behöver symtomen uppmärksammas och behandlas tidigt. Det handlar om att bygga upp en relation mellan patient/närstående och vårdpersonal.
Den psykiska stressen är ett obehagligt tillstånd som de flesta med tiden tar sig ur med hjälp av sina egna resurser, närstående och vården. Men alltför svåra psykiska symtom påverkar upplevelsen av hälsa och livskvalitet. Om det finns andra svåra livshändelser i bakgrunden, till exempel en närstående som har avlidit i cancer eller en familjemedlem som nyligen förlorats, ökar risken att man fastnar i stresstillståndet under en längre tid.
En akut reaktion efter ett cancerbesked kan pågå under några timmar eller flera dagar då man känner sig förvirrad och medvetenheten om vad som händer blockeras. Kroppens gensvar kan visa sig i form av överaktivitet och ilska, men även fysiskt som hjärtklappning eller ökad svettning.
De första dagarna kan behovet vara extra stort av trygghet, omsorg och att få prata med någon. Kontakt med vården kan göra nytta även för den som reagerar med tystnad, har svårt att sätta ord på sina känslor eller är mer inåtvänd. Att berätta för andra i sin omgivning blir ett sätt att bearbeta det som händer. Så småningom börjar allt smälta in vilket också ger upphov till fler reaktioner. Det kan handla om sorgen över att ha drabbats av sjukdom, men även nedstämdhet när funktioner och självbild förändras.
Alla är inte benägna att visa svaghet och sårbarhet men att hålla allt inom sig kan bli betungande. Berättar man inte om sina fysiska och psykiska symtom på ohälsa kan det tolkas som att hjälp inte behövs. Därför är vägen till ett bättre mående att ha en naturlig dialog med närstående och vårdpersonal – inte minst kuratorn – under utrednings-, behandlings- och rehabiliteringstiden.
Cancerdiagnosen kan skapa kraftfull oro och ångest hos en del män. Om man har haft en livslång rädsla för att drabbas av sjukdom kan rädslan helt ta överhanden vid ett cancerbesked. Det är angeläget att få grepp om detta vilket endast är möjligt om patienten och/eller närstående berättar om känslan och reaktionerna. Det blir då viktigt att få hjälp som ökar tryggheten vilket kan ske på olika sätt. Kunskap och fakta om sjukdom och behandling visar sig oftast minska oron. Samtalsbehandling hjälper men en ångestreducerande medicin kan bli nödvändig över en kortare eller längre tid för att man ska klara av sin cancerbehandling. Att samtala med andra män som genomgått behandling för prostatacancer kan också lindra oron.
Reaktioner på en cancerdiagnos samt upplevelsen av behandling och biverkningar innebär en psykologisk utmaning. Det kan vara svårt att avgöra när normala reaktioner övergått i depression. De fysiska besvär som är vanliga i samband med cancer – viktförändringar, trötthet, svaghetskänsla, eller sömnsvårigheter – är också typiska symtom vid depression.
Finns ärftlighet för depression, tidigare egen sådan eller bristande socialt stöd är det extra viktigt att vårdpersonalen får kännedom om detta för att kunna vara till bästa hjälp. Cancersjukdomen kan medföra återfall i en tidigare depressionssjukdom, om man har haft sådan. Därför ska man regelbundet berätta om sitt stämningsläge och förmågan att orka med behandlingen. Jämfört med ledsnad och sorg kan depression påverka tankar och känslor allvarligt. Det kan leda till koncentrationssvårigheter, beslutsångest, sömnstörningar och att man känner sig rastlös eller saknar energi.
Depression kan även ge en känsla av hjälplöshet eller skuld. Tankar på död och självskadebeteende kan dyka upp som för en del innebär risk för ”självmedicinering” med alkohol och andra droger.
Är depressionen lindrig fungerar man i regel hyggligt i vardagen men blir den svår kan regelbunden dialog med kontaktsjuksköterska eller kurator vara den hjälp som behövs. Det händer att samtalsterapi, sömnförbättrande eller antidepressiva läkemedel måste sättas in.
Depression och ångest uppkommer ibland även efter avslutad behandling, särskilt om följden blivit någon funktionsnedsättning. Vården finns då med sitt team för cancerrehabilitering, i första hand kontaktsjuksköterskan eller kuratorn.
Akuta psykiatriska symtom och/eller uttalad självmordsrisk ska alltid utredas och behandlas av psykiatrin för hjälp med behandling. Alternativt kan det ske i primärvården som också erbjuder psykiatrisk akut hjälp.
Läs vidare:
Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor.
Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.
Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.
Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.
Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.
Prostatacancerförbundets kansli svarar för förbundets administration, gåvohantering, utveckling och marknadsföring. Observera att vi inte kan ge medicinsk rådgivning men hänvisar er gärna vidare.
Telefon: 08-655 44 30
E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
Webb: prostatacancerforbundet.se
Övrig information:
Kansliet är öppet måndag–fredag,
telefontid 09.00–12.00 och 13.00–16.00.
