Överaktiv urinblåsa som inte beror på prostataförstoring

Vad innebär överaktiv urinblåsa och varför uppkommer detta tillstånd?

För bara några decennier sedan trodde man att alla mannens vattenkastningsproblem hängde samman med prostataförstoring. Allt eftersom förstod man att vattenkastningsbesvär kunde uppträda utan att det var prostatans fel; att exempelvis föreställa sig att kvinnors vattenkastningsbesvär beror på prostataförstoring är ju helt orimligt.

För de tillstånd där urinblåsan hade ett överaktivt och stressigt arbetsmönster lanserades begreppet ”överaktiv blåsa”. Män (och kvinnor) besväras dels av att få gå och kissa ofta, ibland tjugo gånger per dygn eller mer, samt väldigt kraftiga trängningar till vattenkastning som kan vara mycket svåra att hantera. Ibland är det en kort varningstid, så att mannen har för kort tid på sig för att hinna till toaletten. Flera hundratusen personer i Sverige besväras av överaktiv blåsa av varierande grad. Det kan vara ganska lindriga besvär där männen egentligen inte tycker att de behöver någon behandling. I dessa fall söker personen kanske läkare mest för att få reda på att det inte är någon farlig sjukdom. I andra fall kan symtomen vara så svåra att de orsakar fullständig social invaliditet; svåra urinläckage och omöjligt att delta i aktiviteter som promenader, besök på teater/bio, hälsa på vänner, med mera. Ungefär en tredjedel av männen med överaktiv blåsa har svåra trängningar kombinerade med urinläckage.

Orsaken till överaktiv blåsa kan variera. I de flesta fall är det egentligen inget fel med själva urinblåsan. En urinblåsa är i grunden ett opålitligt organ som tömmer sig när den vill om den inte kan kontrolleras, som den till exempel beter sig på spädbarn. Men allt eftersom åren går utvecklas de delar av hjärnan som ska kontrollera urinblåsan och när barnet blir något/några år gammalt kan det så småningom sluta med blöjorna och sedan är det tänkt att allt ska fungera fint under resten av livet.

Tyvärr kan man råka ut för sjukdomar och skador som försämrar hjärnans kontroll över urinblåsan, till exempel stroke eller andra sjukdomar i nervsystemet. Vid demenssjukdom är det mycket vanligt med överaktiv urinblåsa och urinläckage. Oftast är överaktiv urinblåsa ett ofarligt tillstånd även om det naturligtvis kan vara väldigt besvärande. I de flesta fall behöver man inte remittera patienten till urolog utan man kan påbörja behandlingen i primärvården. I vissa fall, exempelvis om patienten haft blod i urinen, måste patienten snabbt remitteras för vidare specialundersökningar för att vara säker på att det inte är cancer som ligger bakom besvären.

Behandling av överaktiv blåsa

I primärvården inleds ofta behandlingen med så kallad blåsträning som går ut på att patienten själv försöker öka tiden mellan vattenkastningstillfällena. Om inte detta hjälper finns det flera sorters mediciner att välja på som kan dämpa urinblåsans överaktivitet. Vissa patienter kan då få en god symptomlindring men endast knappt hälften av de behandlade patienterna väljer att fortsätta behandlingen efter ett halvår och efter ett år är procentsatsen ännu lägre. Att patienterna slutar med läkemedel kan antingen bero på att de inte tycker att effekten är tillräcklig eller att de får biverkningar av medicinen, som till exempel muntorrhet eller förstoppning.

I väldigt svåra fall av överaktiv blåsa, där tabletter inte hjälper, kan det övervägas att spruta in läkemedel i väggen på urinblåsan. Sådan behandling är mycket effektivare men kräver urologisk expertis, och måste i regel upprepas ungefär varje halvår. Det kan visa sig att behandlingen blir så effektiv att urinblåsan inte alls kan tömma sig och i dessa fall måste patienten lära sig att tappa sin urinblåsa själv fyra till fem gånger om dagen med engångskateter (en slang som förs in till urinblåsan via urinröret). För de allra värsta fallen av överaktiv urinblåsa, där inga mediciner alls hjälper och patienten har väldigt svåra besvär, kan operation övervägas där antingen urinblåsan förstoras, med hjälp av ett tunntarmsavsnitt, eller urinen töms i en stomipåse på magen.