Hem Kunskapsbank Leva med prostatacancer Vad kan man göra själv?
Ett viktigt budskap i det här avsnittet är att man kan göra mycket själv för att få ett hyggligt liv med och trots sin prostatacancer. De allra flesta som får sjukdomen i dag lever länge och avlider med tiden av något annat. Vår egen livsföring är av stor betydelse för hur vi har det. Därför måste vi kanske tänka om och lära nytt i många avseenden, mycket på egen hand och ibland med hjälp av vården.
En god fysik och en aktiv och sund livsföring betyder förstås mycket både för att förebygga cancer samt för hur man klarar behandlingarna och kanske ännu mer för att möta de fysiska och mentala biverkningar och problem som kan följa. Den som redan gillar träning och är noga med sin kost ska bara fortsätta. Om utgångsläget är att man inte är mycket för träning och fysisk aktivitet i allmänhet så är det besvärligare men absolut inte omöjligt. Man kan bryta vanor, om man blir tillräckligt övertygad om nyttan. De allra flesta som behandlas har många år framför sig, och det är mycket upp till en själv hur livet blir. Begär hjälp av vården för råd om träning och kost. Sök dig till andra i samma situation, till exempel i patientföreningen eller gym-grupper. Sätt upp mål för varje dag, börja med små steg och försök öka vartefter.
Sexualiteten i vid mening är en viktig del av vår personlighet. Den bidrar med vitalitet, spänning, attraktion, vällust, glädje och mycket mer, utöver det man vanligen tänker på, själva samlaget. Många män behåller sin sexuella drift och förmåga långt upp i åren men för de flesta falnar elden så sakteliga ju äldre man blir.
Prostatans roll är något som de flesta aldrig funderat på. Mer om det finns att läsa i inledningskapitlet - vad är prostatan. Sexualiteten ska fungera av sig självt, autonomt, i ett växelspel mellan lust och erektion. Det kan räcka med oro och sviktande självförtroende för att störa. Med en tumörbildning i prostatan blir det värre. Man börjar tänka, blir stressad och osäker. Till det kommer mer omedelbara effekter av kirurgi och läkemedelsbehandling, som kan skada viktiga nerver och i värsta fall helt slå ut potensen. När skadan inte är definitiv så kan man hitta nya sätt att tillgodose både de egna och den eventuella partnerns behov av attraktion, närhet, ömhet, njutning. Men det förutsätter att man inte ger upp utan prövar sig fram. Andra kan tycka att sexualiteten inte längre har samma betydelse och försöker fokusera på annat i livet.
Många skulle behöva professionellt stöd och handledning, men få erbjuds det. Dessa problem tas helt enkelt inte på fullt allvar i vården trots att behovet påpekas i vårdens styrdokument. Där det finns drivs det av eldsjälar. För de flesta begränsas stödet till att patienten erbjuds potensmedel av olika slag. För några kan det räcka, men väldigt många män som hoppas på en quick fix blir besvikna och ger upp eftersom det till att börja med kan ge obehag och biverkningar. Det behövs tålamod och träning.
Ett annat tecken på att potensproblem inte prioriteras är att potensmedlen vanligen inte täcks av högkostnadsskydd trots att orsaken är en medicinsk behandling.
Läs mer om
På samma sätt som med potensen så kan förmågan att hålla tätt minska med åren. Träning av musklerna i bäckenbotten är ett sätt att både förebygga och att mildra sådana problem. När prostatan opereras bort kan det leda till drastisk försämring. Ibland är det övergående men för några blir det ett kroniskt problem med stora konsekvenser för livskvaliteten. Strålbehandling kan också skynda på försämring av funktionen men på längre sikt. Det finns då också en viss risk för avföringsinkontinens.
De som drabbas sällar sig till den mycket stora grupp som av helt andra skäl har problem med kontinensen, som störningar i urinblåsan, prostataförstoring och infektioner. Nattspring, skvättande, trängningar, kalsongskydd, blöjor, urinstopp, infektioner, katetrar, illalukt, listan kan göras lång med sådant som i gamla tider ansågs som något normalt för äldre män. I dag vet vi bättre. Det finns orsaker och mycket kan göras för att – om inte så ofta bota – i alla fall lindra. Kunskapen finns men resurser, kompetens och till och med intresse saknas alltför ofta i vården. För dem med riktigt allvarliga problem som urinstopp kan akutmottagningen vara den enda utvägen. Ett fåtal med svårare läckage lyckas få kirurgisk hjälp med konstgjorda slutmuskler. Vårdcentralerna kan bistå med råd och utrustning när det gäller katetrar, droppskydd, blöjor. Men även här är skillnaderna stora när det gäller bemötande.
Om alla vi som har dessa problem ställde större krav på vården kanske en bättring skulle ske. En framtida lösning skulle kunna vara att särskilda manskliniker inrättas med fokus på urinvägs- och sexuella problem.
De flesta av oss har ibland under sjukdomsresan tänkt att livet inte längre är meningsfullt. Känslor av hopplöshet och uppgivenhet kan komma vid cancerbeskedet, men också när vi drabbas av besvärande biverkningar eller vid återfall. Det som kan skilja oss åt är hur vi tar itu med det jobbiga. Att avsluta sitt liv kan i ögonblicket framstå som den enklaste utvägen. Men om du känner så, jag ber dig: låt det stanna vid en tanke.
De många av oss som varit i detta tillstånd kan vittna om att vi människor har en fantastisk förmåga att anpassa oss till förluster och påtvingade kursändringar. Det som till att börja med känns bara negativt kommer efterhand att trängas undan av annat, mer hoppfullt och positivt. Kom ihåg jämförelsen med ett sår. Man kan inte ta bort det, men det måste skötas om och läker efterhand.
Vi måste ge oss till tåls, pröva oss fram, fokusera på det som ändå fungerar, framför allt inte ge upp. Sådant som vi tidigare i livet fasat för kan till slut bli uthärdligt och hanterbart. Men om mörkret ändå känns totalt så måste du faktiskt tala om det för din läkare eller kontaktssjuksköterska, som ska kunna ordna professionell hjälp.
Oron och ångesten efter cancerbeskedet kan göra oss till hjälplösa offer som överlåter allt ansvar till vården. Låt inte det hända dig! Visserligen är kunskapen i dag så mycket bättre om hur man kan göra säkrare diagnoser och effektiva behandlingar, men vården är långt ifrån lika överallt. Och vad som är rätt för just dig kan bara bestämmas i samråd med dig. En patient sade en gång: ”Om jag inte väljer den bästa behandling jag kan komma på nu, så kommer jag att ångra mig resten av livet om jag får problem senare.”
Vården är skyldig att ge dig den information som du behöver, men gör det mer eller mindre bra. Tag dig tid att lära dig om sjukdomen och ställ de frågor du har till vården. Denna bok ger dig mycket. Genom att söka på internet och sociala medier kan du hitta väldigt mycket men var försiktig, för kvaliteten är högst skiftande. Se också i bokens Litteraturtips. Jag vill påstå att en påläst och delaktig patient får bättre vård än den som bara är passiv och följsam.
Många män har svårt att tala med andra om oro och rädslor och att söka hjälp, alldeles särskilt om det rör sig om problem under bältet. Den som ändå tar steget märker snart att det inre orostrycket minskar. I första hand bör man berätta för sina närmaste. Ett prostatacancerbesked är inte ens ensak, förr eller senare märks och påverkar det alla i den nära omgivningen.
Att söka sig till andra med erfarenhet av sjukdomen är också givande. Vi är många nu, runt 130 000 i Sverige. Den som vågar berätta om sin sjukdom i något större sammanhang ska upptäcka att det i stort sett alltid finns andra i samma situation. Ett nästa steg kan vara att kontakta den lokala patientföreningen, som erbjuder kamratstöd och mycket annat. Sådana finns i hela landet och samordnas under Prostatacancerförbundet. Personligen har jag på min egen cancerresa haft stor glädje och nytta av att göra min sjukdom till mitt jobb, att ta på mig förbundsuppdrag och att vara patientrepresentant i många sammanhang.
En mycket vanlig fråga från män med prostatacancer är om det finns något som man själv kan göra för att bromsa sjukdomen till exempel naturpreparat, vitaminer eller mineraler, detox, fasta, avslappning, massage, yoga, meditation och akupunktur.
Var fjärde cancerpatient uppger att de prövar något av detta. Jag tror det är många fler. Det är rimligt att den som själv vill göra allt för att hålla sjukdomen i schack också är nyfiken på vad som kan finnas utanför den ordinarie sjukvården. Komplementär- och alternativmedicin, KAM, har i en del andra länder ett större utrymme i ordinarie sjukvård än i Sverige. Om du vill fördjupa dig i detta finns en översikt på www.cancercentrum.se, sök på ”Broschyr om komplementär och alternativ medicin”.
När det gäller cancer i allmänhet är utbudet enormt av kommersiella produkter, mer eller mindre tveksamt vetenskapliga studier samt rekommendationer från enskilda och grupper, som ibland är helt övertygade om att just deras lösning är rätt.
Om vi begränsar oss till frågan om det finns alternativmedicinska sätt att bota/bromsa just prostatacancer är det enklare att svara. Det finns vetenskapliga studier med lågt bevisvärde som antyder att vissa kostfaktorer kan minska risken för prostatacancer och eventuellt bromsa sjukdomen. Läs mer i Männens bok, som finns med i lästipsen och går att beställa på prostatacancerforbundet.se. Själv har jag under åren stött på många tips och förslag, och jag har försökt att hitta övertygande bevis för deras effekt utan att lyckas. Min slutsats blir därför att det inte finns något som jag skulle vilja rekommendera utöver de mer allmänna råden om livsstil och kosthåll.
Däremot tycker jag inte att en helt avvisande hållning till KAM är rätt. Om någon hittat en lösning som man upplever göra nytta, så kanske den gör det i det speciella fallet. Och alldeles oavsett det så vet vi med stor säkerhet att en stark övertygelse i sig kan ha en välgörande effekt.
Läs vidare:
Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor.
Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.
Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.
Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.
Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.
Prostatacancerförbundets kansli svarar för förbundets administration, gåvohantering, utveckling och marknadsföring. Observera att vi inte kan ge medicinsk rådgivning men hänvisar er gärna vidare.
Telefon: 08-655 44 30
E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
Webb: prostatacancerforbundet.se
Övrig information:
Kansliet är öppet måndag–fredag,
telefontid 09.00–12.00 och 13.00–16.00.