Hem Kunskapsbank Prostatacancer och sexualitet Relationer, par och partner
De relationer vi lever i har betydelse för vår hälsa. Detta kapitel handlar om relationer och om hur man påverkas av att partnern är svårt sjuk. Relationen med partnern har betydelse för sexuell rehabilitering, men detta förbises allt för ofta i vården.
Det kan vara svårt att stå bredvid när någon nära är svårt sjuk. Kanske blir du medveten om att den sjuke betyder väldigt mycket för dig. Kanske känner du ansvar för att stå för det trygga och stabila i vardagen, samtidigt som livet inte längre känns självklart. Du är inte sjuk, men du känner dig ändå drabbad och kan bara hoppas att din partner tillfrisknar.
För att kunna hjälpa någon som är sjuk måste man ta hand om sig själv också. Det går inte att glömma sig själv hela tiden, då orkar man inte. Det är viktigt att skapa tid för sig själv, vila, göra annat som gör att man mår bra. Det är inte själviskt, det är en bra strategi för båda två. Det är bra att sätta ord på situationen; det gör ofta tillvaron mer hanterbar. Att ha en god vän att prata med kan vara guld värt. Att besöka prostatacancerföreningens stödgrupp för anhöriga eller att ringa en stödlinje kan ge hjälp. Läs mer: Vad kan patientföreringar hjälpa mig med?
Du som anhörig kan även vända dig till kontaktsjuksköterskan för stöd, eller för hänvisning till kurator eller psykolog. Läs mer: Vilket stöd och rehabilitering finns tillgängligt för personer med prostatacancer?
Det har inte gjorts mycket forskning om partnerns upplevelser vid prostatacancersjukdom och den forskning som finns har oftast handlat om kvinnliga partners till män med prostatacancer. Partnern – framförallt en manlig partner – kommer alltför ofta i skymundan. Många berättar att de känner sig hjälplösa. De vill stötta och hjälpa men vet inte alltid hur. Från diagnosbeskedet och framåt är det mycket att ta sig igenom. Att välja behandling. Att genomgå behandling. Hur kommer det att bli med oss i framtiden? Hur kommer barnen att reagera? Hur blir vårt samliv? Det är stora frågor om sådant som påverkar livskvaliteten hos båda två.
Forskning talar för att många kvinnor oroar sig mer för mannens prostatacancer än mannen själv, men också för att en del män tror att deras kvinnliga partner är mer oroade och bekymrade än vad de egentligen är. Många berättar att deras liv plötsligt förändrades när deras livskamrat fick prostatacancer. Till en början påverkades deras sociala liv, att umgås med vänner och att resa. Många berättar om hur samliv och intimitet minskade eller helt tog slut. En del tog illa vid sig, för att de trodde att deras män inte längre var attraherade av dem. Många upplever att inget blir som vanligt när sjukdomen inträder. Det kan till en början kännas otryggt och vilset att vardagen blir annorlunda. Många par vittnar ändå om att det blir en vardag igen, även med sjukdom och behandlingar, hur osannolikt det än kan verka i början.
Det här är en enkel övning i mindfullness, medveten närvaro. Du kan använda den när du behöver släppa oroliga och negativa tankar. Genom att fokusera på något helt annat kan du skapa distans till de tankarna. I övningen görs det genom att du riktar all din uppmärksamhet på dina andetag.
– Lägg dig ner på rygg med böjda knän, eller sätt dig på en stol med ryggstöd.
– Uppmärksamma var du känner dina andetag som mest. Känns de i bröstkorgen, i näsborrarna eller i magen?
– Följ dina andningsrörelser en stund. Du behöver inte göra något mer, eller ändra på något.
Bara observera dina andetag medan du andas in och ut.
– Under tiden kan de negativa tankarna tränga sig på, försök då låta dem passera och fokusera på din andning.
Ge inte upp om övningen de första gångerna är svår eller omöjlig att genomföra. Gör fler försök, och försök att inte värdera hur bra du lyckas.
Med tiden når de flesta goda resultat och blir hjälpta.
Många par har svårt att tala öppet med varandra om cancern. Det kan vara svårt att diskutera känslor över huvud taget. En del låter bli att prata som ett försök att skydda den sjuke, de vill inte ”röra upp” känslorna ännu mer. Andra tycker att humor och tålamod ofta är en god hjälp när de försöker diskutera sjukdomen och behandlingarna. En del par berättar att de försöker fokusera på att hantera cancern tillsammans. De upplever att det är viktigt att prata med varandra om cancern för att de båda ska må bra. Andra känner behov av att dra sig tillbaka istället för att prata om prostatacancern.
Att ”prata” innebär också att fråga och att lyssna. Tänk så här: Nu har det här med cancern drabbat oss båda och då behöver vi kanske prata lite mer under den här perioden i livet. Det kan även vara svårt att prata om sådant som har med sexualiteten att göra. Brister i kommunikationen om samlivet kan göra att paret är ovetande om varandras känslor och tankar, och det kan leda till missuppfattningar. En del tycker det är svårt att förhålla sig till det som har med sexualitet att göra för det är så tabubelagt.
En man sa: ”Stödet från min partner är ovärderligt, men det är inte helt enkelt att prata om det sexuella. För oss har det varit avgörande att vi har lärt oss att vara öppna och prata om de intima sakerna.”
När partner har tillfrågats om sina sexuella erfarenheter ett par år efter behandling för prostatacancer, betonar många hur viktigt det är med information. De vill att man ska bli informerad om allt som har med sexualitet att göra genom hela behandlingsprocessen – före, under och efter. Många partner efterlyser bättre hjälp från vården för att kunna hitta tillbaka till intimiteten i relationen. Men trots allt är de flesta fortfarande nöjda med sin relation, även om sexlivet inte är lika tillfredsställande som innan prostatacancern upptäcktes.
Ibland är man rörande överens. Man känner och tänker på samma sätt, och då känner man sig samspelta och trygga. Men det är inte alltid så. I så fall bör man undvika att fastna i ”jag har rätt och du har fel”. Det är bättre att bekräfta sin partners känslor, trots att de inte är de samma som de egna. Ibland kan den ena parten vara mer van vid att prata och kanske mindre van att lyssna. Om det är så för er, kan ni medvetet turas om att vara tyst och lyssna på vad den andra har att säga – lyssna utan att avbryta eller gå i försvar. Ni kan också prova att fråga varandra;
1. Vad behöver du av mig?
2. Vad tror du att jag behöver av dig?
3. Vad kan jag hjälpa dig med?
4. Vad kan du hjälpa mig med?
5. Vad behöver vi tillsammans?
Intimitet avser vanligtvis känslan av nära personlig samhörighet. I en relation kan intimitet vara såväl fysisk (att dela sensuell närhet och beröring), psykisk (att vara nära varandras tankar, föreställningar och värderingar) som emotionell (att vara nära varandras känslor). Det som skiljer en kärleksrelation från ordinära relationer är bland annat graden av intimitet.
Många par har svårt att komma riktigt nära varandras känslor. Här intill beskrivs en övning som kan hjälpa par att dela sina känslor utan att någon känner sig dömd eller obekväm. Att då och då avsätta en stund för att prata med varandra, ansikte mot ansikte, och exempelvis reflektera över vardagssituationer kan hjälpa oss att bli medvetna om hur vi brukar tänka, agera och känna. Det är något som kanske inte är så tydligt vare sig för en själv eller partnern.
Ansikte mot ansikte
1. Sitt mitt emot varandra.
2. Titta och lyssna på varandra medan ni delar med er om vad ni gjort och upplevt under dagen.
3. Tänk tyst igenom en stund vad som var viktigast av det ni pratade om
4. Berätta för varandra vad ni tyckte var viktigast och varför det var viktigt
Att leva i en kärleksrelation kan berika livet. Det kan vara i en parrelation, men en del har kärleksrelationer med flera människor och andra lever ensamma och har tillfälliga kärlekskontakter. På senare år har samhällsklimatet blivit mer öppet för olika former av relationer: du kan vara gift eller ha ingått partnerskap, du kan definiera dig som sambo, särbo, delsbo, flerbo eller flexbo. Detta gör att fler kan känna sig inkluderade, att deras relation är accepterad.
Hur får man en relation att hålla långvarigt? Par som levt ihop i 40-50 år kan berätta att deras relation har hållit så länge för att de inte har slutat att intressera sig för varandra, vare sig i stort och i smått, och att de har sett till att skapa tid för varandra. Familjeterapeuter menar att det också är viktigt att de båda i paret kan anpassa sig till livets olika faser och att de kan växla mellan samhörighet och individuell frihet.
En vanlig föreställning är att när vi väl hittat ”den rätte” ska allt bli som i Hollywoodfilmer med lyckligt slut. Att vi förblir konstant förälskade och har passion i överflöd. Att relationen fungerar utan ansträngning. Men det stämmer inte. I själva verket har många svårt att klara övergången från förälskelse till djupare kärlek när vardagen kliver in i relationen. Kärlek är en process som ständigt förändras och kräver engagemang och vilja för att leva och utvecklas.
En annan föreställning är att sexlivet sköter sig självt utan att man jobbar på sin relation och vice versa. Det blir tydligt för de par som delar in sin relation i två delar där det ena är sexlivet och det andra är allt annat de delar i sin relation. Verkligheten är snarare att problem i relationen påverkar sexlivet och problem i sexlivet påverkar relationen. Det hör ihop. För människor som levt länge i en fast relation kan det vara en utmaning att undvika slentrian i samlivet, men många uppskattar att ha sex med en enda person under lång tid. Att känna varandra så väl som man kan göra i en långvarig rela- tion kan innebära en stor trygghet i livet.
Alla livsomvälvande händelser, såsom att få en cancer- diagnos, kan göra att ett par stärks i sin relation. De lär sig prioritera vad som är viktigt i livet. Men det kan även leda till att relationen plötsligt ifrågasätts. Saker och ting ställs på sin spets och man känner att den här personen vill jag inte leva med mer. Påfrestningen blir för stor och paret går skilda vägar. Det kan vara den drabbade eller partnern som initierar separation.
Råd till par
1. Intressera er för varandra.
2. Visa varandra uppskattning.
3. Glöm inte vardagsberöring, ge varandra ömhetsbetygelser ofta
Ibland kan det vara bra att prata med någon utomstående. Man kan vända sig till sin kontaktsjuksköterska för stöd eller för att få hjälp att komma till en kurator eller psykolog för individuella samtal eller parsamtal. I varje kommun finns även familjerådgivning. Där erbjuds parsamtal där man kan få hjälp med att sätta ord på sådant som är svårt att prata om. Det kan hjälpa en att förstå både sig själv och sin partner bättre. För par som inte längre känner närhet till varandra, ständigt bråkar om samma problem, eller känner att relationen tar mer energi än vad den ger, kan parterapi hjälpa. Vänta inte, sök hjälp tidigt!
En man som inte har en partner och som står i begrepp att inleda en relation kan känna sig osäker på när och hur han ska berätta för sin nya partner att han har eller har haft cancer. Vilka reaktioner väcks om jag berättar? På liknande sätt som homo- och bisexuella personer känner att de ständigt behöver komma ut om sin sexuella läggning i möte med nya människor, finns liknande beskrivningar av personer med cancer. Får jag förståelse eller rädsla? Blir jag accepterad eller skrämmer jag bort den andra?
Många män med prostatacancer måste komma ut både som cancersjuk, eller tidigare cancersjuk, och som en man med erektionsproblem. Detta kanske de får göra gång på gång. Olika män upplever och hanterar detta på olika sätt. En del berättar utan minsta tvekan och väldigt tidigt i en relation.
En man sa: ”Jag är ofta ute och dansar och när jag vill följa med en tjej hem så säger jag: Bara så du vet, jag kan inte få upp den själv. Men jag har med mig en spruta som fixar det. Jag har hittills inte mött någon som reagerat negativt på det”.
Andra väntar och tycker det är lika svårt varje gång att våga berätta för en ny bekantskap.
Läs vidare:
Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor.
Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.
Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.
Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.
Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.
Prostatacancerförbundets kansli svarar för förbundets administration, gåvohantering, utveckling och marknadsföring. Observera att vi inte kan ge medicinsk rådgivning men hänvisar er gärna vidare.
Telefon: 08-655 44 30
E-post: kansli@prostatacancerforbundet.se
Webb: prostatacancerforbundet.se
Övrig information:
Kansliet är öppet måndag–fredag,
telefontid 09.00–12.00 och 13.00–16.00.