Så påverkas mannens sexuella funktioner av en operation

Vid en operation för prostatacancer avlägsnas prostatan och sädesblåsorna

Orgasmen, sädesvätskan och fertiliteten

Eftersom prostatan och sädesblåsorna producerar sädesvätskan kommer mannen efter operationen då dessa avlägsnas att få en så kallad ”torr orgasm”. Det betyder att det inte kommer ut någon sädesvätska i samband med orgasmen. Den sköna känslan finns dessbättre kvar, men orgasmen kan kännas lite annorlunda, särskilt den första tiden efter operationen. De första månaderna efter operationen kan det komma ut en liten skvätt urin i samband med orgasmen. Urinskvätten är helt ofarlig för partnern. Läckaget av urin vid orgasm brukar försvinna, eller åtminstone minska, med tiden. Eftersom det inte kommer ut någon sädesvätska, blir mannen steril efter en operation för prostatacancer. Operationen är alltså ett hundraprocentigt säkert preventivmedel.

Förmågan att få stånd

Nästan alla män får kraftigt försämrad förmåga att få stånd (erektion) direkt efter operationen. Det beror på att nerverna som styr erektionen är belägna precis utanpå prostatakörteln. Omkring fyrtio mycket tunna nervfibrer löper på vardera sidan om prostatan. I samband med operationen skadas dessa nervtrådar alltid mer eller mindre. Nervfunktionen återhämtar sig mycket långsamt – det tar flera månader för erektionsförmågan att återhämta sig, ibland några år. Återhämtningen blir sällan fullständig, vilket betyder att penisen nästan aldrig blir lika styv som före operationen. Ofta är nervskadorna för stora för att de ska kunna läka. I så fall kommer den spontana förmågan att få stånd aldrig tillbaka. För de män som inte har kvar någon egen förmåga att få stånd, finns det medicinsk behandling som kan göra att penisen blir styv.

Chansen att erektionen ska återhämta sig efter en ope- ration beror på hur stor och hur allvarlig prostatatumören var, vilken kirurgisk teknik som används, kirurgens skicklighet och vana, mannens ålder och hur god erektionen var före operationen. Äldre män och män med diabetes har sämre återhämtningsförmåga än yngre, friska män.

Den kirurgiska tekniken (”nervsparandet”) är en balansgång mellan säkerheten att få bort cancern och möjligheterna för erektionsförmågan att återhämta sig. Ju större säkerhetsmarginaler, desto mindre chans för erektionen – och tvärt om. Om man behöver ha en bred marginal både på vänster och höger sida blir erektionsförmågan oftast helt utslagen för gott. Även om den ena sidans nerver kan sparas, är chansen liten för att erektionen ska återhämta sig direkt efter operationen.

Inte ens om båda sidornas nerver sparas, kan man räkna med god erektion efter operationen. Om erektionsförmågan var god före operationen, är chansen hyfsad att den ska fungera redan efter några veckor med stöd av tablettbehandling, men ofta dröjer det många månader eller till och med ett par år innan erektionsförmågan har återhämtat sig tillräckligt för att tablettbehandling ska kunna fungera.

Om marginalerna är för snäva, ökar risken för ett lokalt återfall av cancern. Detta märks i så fall genom att värdena av blodprovet PSA ökar efter operationen. Om PSA-värdena ökar, brukar man ge strålbehandling mot det område där prostatan tidigare fanns. Strålbehandlingen försämrar erektionsförmågan, i den mån den har återhämtat sig efter operationen. Beslutet om hur stora säkerhetsmarginalerna ska vara måste fattas före operationen. Det är alltid ett individuellt beslut, som mannen bör diskutera med den kirurg som ska operera honom. Om mannen inte är sexuellt aktiv, kan det vara dumt att ta några risker genom att försöka bevara så många nervtrådar som möjligt. Omvänt kan en man som tycker att sexlivet är helt avgörande för livskvaliteten vara villig att ta en högre risk för senare återfall och strålbehandling, för att i gengäld få bästa möjliga förutsättningar för att erektionsförmågan ska komma tillbaka.

Prostatakörteln i genomskärning på tvären.
Prostatakörteln i genomskärning på tvären. 
Illustration: Gunilla Byström/Sprakfåle

Bild: Under prostatan (i verkligheten bakom den) finns ändtarmen. Trekanten i mitten är urinröret. Runt prostatan finns bindväv som innehåller blodkärl. Bland blodkärlen i de bakre yttre delarna finns de mikroskopiskt små nervtrådar som styr erektionsförmågan. Nere till höger i bild finns en cancertumör. De är ofta belägna just i kanten av prostatan och kan då, som på bilden, skicka ut ”tentakler” in bland nerverna och blodkärlen. När cancern är belägen som på bilden måste man ta bort prostatan med bred marginal på höger sida och där kommer alla nervtrådar till erektionen också att tas bort. På den vänstra sidan kan man göra en ”nervsparande operation”, det vill säga dela i skiktet mellan prostatan och nerverna.

Penisens längd

Efter operationen brukar penisen bli 1 – 2 centimeter kortare i slakt tillstånd än den var tidigare. I styvt tillstånd är längden däremot nästan densamma som före operationen. Längden i slakt tillstånd ökar under om- kring ett år, för att till slut åter ha samma längd som före operationen.

Sexlusten

Efter operationen brukar penisen bli 1 – 2 centimeter kortare i slakt tillstånd än den var tidigare. I styvt tillstånd är längden däremot nästan densamma som före operationen. Längden i slakt tillstånd ökar under omkring ett år, för att till slut åter ha samma längd som före operationen.

Relaterad läsning

Kirurgi: radikal prostatektomi

Ställ frågor till vår chatt

Chatboten är påläst på hela sajtens innehåll och kan ge dig snabba svar på dina frågor. 

Bra att veta om testning

Är du intresserad av att testa dig för prostatacancer? Läs om hur ett test går till och vilka riktlinjer som finns här.

Anhöriginfo

Prostatacancer påverkar inte bara patienten, här hittar du vägledning och hjälp om du känner någon som blivit sjuk.

Om prostatacancer.se

Hemsidan är ett initiativ av Prostatacancerförbundet och syftar till att öka kunskapen om sjukdomen i samhället.

Informationen är framtagen av ledande experter på ämnet och sammanfattar sjukdomens kunskapsläge. Den riktar sig till dig som vill fördjupa dig i ämnet eller har frågor om ett specifikt skede av sjukdomsförloppet, oavsett om du är diagnostiserad, anhörig eller frisk.